Historik
Vi har länge trott att vinet har funnits i ca 8000 år men sensationellt nog har forskare nu bevisat att människan gjort vin i 11 000 år – 3 000 år längre än vad som tidigare fastslagits. Forskarna har räknat ut att de första vilda druvorna började förädlas på flera platser i Kaukasus, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan, och i Levanten det vill säga Israel, Palestina, Libanon och Jordanien. Att druvorna förädlades betydde inte bara att man gjorde vin på dem – ofta var det matdruvor man först började odla fram.
Druvplantorna från dessa delar av världen har sedan med tiden, genom handel och befolkningsflyttar, beblandat sig med den vilda europeiska sorten vitis silvestris och skapat den moderna europeiska druvan: vitis vinifera.
Omkring 3000 år f.kr hade kulturen nått östra Medelhavets kust och ett millenium senare odlades vinrankor i de södra delarna av Balkan och Grekland. På 900-talet f.Kr. hade vinet kommit till Italien och till Spanien, Nordafrika och Frankrike ungefär trehundra år senare.
Med romarriket spreds vinodlingarna norrut. Romarna spred sina kunskaper om vinodling över hela den europeiska kontinenten under sina erövringar och ligger bakom vinets expansion norrut. De hade fått kunskapen av de gamla grekerna som utvecklade odling och tillverkning av vin mycket under sin storhetstid. Många av de mest berömda vindistrikten i Europa planterades från början av romarna: Bordeaux, Rhône, Bourgogne i Frankrike, Wachau i Österrike och tyska Rhen- och Moseldalen
Under medeltiden ägde klostren de flesta av Europas vingårdar. Vinet hade förstås en viktig religiös betydelse och de lärda munkarna hade både tid, råd och kunskap att förädla tekniker för odling och vintillverkning. Religionen var också en stor anledning till att vingårdar började anläggas i Amerika. När missionärerna lämnade Europa för att omvända folken i Nya Världen behövdes vin till nattvarden, och vinrankor planterades bland annat för detta.
I mitten av 1500-talet anlade spanjorer och portugiser vinodlingar i Syd- och Centralamerika och till dagens Sydafrika kom vinrankan med holländarna på 1600-talet. I slutet av 1700-talet tog britterna med sig vinstockar till Australien, och därifrån spreds vinodlingarna vidare till Nya Zeeland i början av 1800-talet. Ungefär samtidigt bredde konsten att odla vin ut sig från Mexico till Kalifornien.
Vinrankor av andra sorter än Vitis Vinifera hade funnits länge växt på de amerikanska kontinenterna. De var inte lämpliga att producera vin med men har spelat en stor roll i härdigheten av vinrankor i Amerika.
Vinlusen
Under årtusenden hade Vitis Vinifera-druvan utvecklats och börjat frodas i Europa. Men på 1800-talet började man skeppa vinstockar på snabba ångbåtar fram och tillbaka över Atlanten – och med dem följde också olika insekter och svampsjukdomar med. De amerikanska vinstockarna hade utvecklat motståndskraft, men det hade inte de Europeiska gjort. Den värsta åkomman svarade vinlusen för, Dactylasphaera Vitifoliae. Från början hörde den hemma i Nordamerika och gjorde inte någon större skada på de inhemska vinrankorna. I Europa gjorde lusen desto mer skada och från 1860-talet fram till sekelskiftet 1900, utplånade den nästan alla Europas vinrankor. Den pyttelilla insekten angriper vinstockens rötter och försvagar växten så mycket att den så småningom dör. Det tog lång tid att hitta orsaken till förödelsen och ännu längre tid att hitta en lösning – man provade allt från att översvämma vingårdarna till att injicera rankorna med starka insektsgift. Inget hjälpte.
Lösningen blev att ympa viniferakvistar på amerikanska rotstockar. De var resistenta mot vinlusens angrepp, då de levt sida vid sida i Amerika i hundratals år. Eftersom vinlusen aldrig utrotats måste man fortfarande ympa vinifera-rankan på amerikanska rotstockar.
Vissa områden t ex Chile, Cypern samt delar av Australien och Nya Zeeland har skonats från vinlusen tack vare sina geografiska placeringar och strikta karantänsregler. Vinlusen trivs dessutom inte i sand vilket gjorde att det fanns enskilda lägen och vingårdar som faktiskt förskonades från vinlusen.
Vinlusens härjningar medförde stora förändringar. Den brist på vin som följde ledde till att viner blandades – i bästa fall med annat vin men ofta med helt andra saker – eller såldes med falska etiketter. Detta la grunden till dagens franska vinlagstiftning som också blev en förebild för andra länders vinlagar. Skyddade områden och lokala vinlagstiftningar hade funnits långt tidigare i flera länder, men nu blev lagarna nationella och fick därför mer tyngd.
Vin idag och imorgon
Förutom vinlagstiftningen skedde den största förändringen på 1900-talet genom teknik: tack vare temperaturkontrollerad jäsning, ståltankar, förbättrad hygien och bättre förståelse för klimatets påverkan har vinframställning förändrats. Odlingarna har blivit mer storskaliga och precis som andra grödor har gödning och bekämpningsmedel bidragit till att skördarna ökat och blivit mer förutsägbara.
Generellt kan man säga att vin odlas mellan 30:e och 50:e breddgraden på Norra och Södra halvklotet.
Idag gör korsningar och hybrider vinodling möjlig där det förut var för varmt eller kallt, även om den sker i mindre skala. Idag odlas vin från Skandinavien till tropikerna och stora framsteg görs på många håll. Kina blev till exempel en av världens största producenter under det tidiga 00-talet.
Det finns tre huvudsakliga vinsorter
Stilla, Mousserande och Alkoholförstärkta (Fortified)
Viktiga druvor som odlas på många ställen är (mer information inom kort)
Röda viner
Röda viner görs av svarta druvor, som egentligen är blå. Färgen kommer av att skalen får ligga med i jäsningen innan de pressas. Det ger både färg och tanniner. (mer information inom kort)
Vita viner
Gröna druvor ger vita viner. Under framställningen pressas druvorna i ett första skede och skalen ligger inte med vilket gör druvsaften ljus och vinmakaren kan undvika beska och strävhet. (mer information inom kort)
Vad påverkar vinets smak
Alkoholfria viner
Mer information under bearbetning